Jag ser att många nu är skeptiska till värderingarna på aktiemarknaden. Och jag möter oro hos både vänner och kunder över den höga aktieandelen i den norska Oljefonden. ”Statens pensjonsfond utland”, som fonden formellt heter, har 70 procent i aktier. Kan vi komma att ångra den höga aktieandelen?
Kraftiga kursfall kan naturligtvis aldrig uteslutas, men låt oss ta denna oro på allvar. Ett börsras definieras som ett fall på minst 20 procent. Fonden har idag (per tredje kvartalet 2025) ett värde på 20 440 miljarder norska kronor. Om aktiemarknaden nu faller med 20 procent utan att något händer med resten av tillgångarna, skulle fonden krympa till under 17 600 miljarder kronor. Värdet skulle falla med över 2 860 miljarder kronor.
Detta är inte bara en stor förlust på papperet. Det skulle också minska handlingsutrymmet i statsbudgeten med potentiellt 86 miljarder (tre procent av fallet). Vi kan nog säga att något sådant faller inom definitionen av en rejäl smäll.
Aktieandelen i fonden höjdes från 40 procent år 2007 och därefter till 70 procent år 2017. Om vi tänker oss att börsraset bara drabbar 40 procent av dagens fondvärde, minskas fallet med drygt 1 200 miljarder kronor. Och om du då tänker att vi borde ångra ökningen av aktieandelen, är det fullt förståeligt.
Det är bara det att vi aldrig skulle ha dagens fondvärde med 60 eller 40 procent aktier.
Om vi hade låtit bli att höja andelen till 70 procent år 2017, skulle Oljefonden idag enligt mina beräkningar ha varit värd ungefär 19 000 miljarder kronor. Detta är en grov uppskattning, i brist på mer detaljerad input, men den säger något om de relevanta storleksförhållandena. Och om vi inte heller hade höjt från 40 procent tio år tidigare, skulle vi nu ha omkring 16 000 miljarder.
Från dagens värde skulle aktiemarknaden behöva falla med över 4 400 miljarder för att fonden ska reduceras till en sådan nivå.
Och där är vi ändå inte i mål. Även en fond med 40 procent aktier skulle ha fallit i värde. Det betyder att dagens fond måste falla ännu mer. Varpå 40-procent-fonden skulle behöva falla ytterligare… Vi kan fortsätta detta resonemang nedåt — eller ställa upp en enkel ekvation som visar att värdena möts vid ett fall på 56 procent. Om vi skulle få ett ännu större fall än det, då skulle vi med rätta kunna ångra den höga aktieandelen.
Men något sådant är väldigt, väldigt osannolikt.
Om vi tillåter oss att hoppas att politikerna förstår den långsiktiga risken i aktiemarknaden, tänker jag att vi kan säga flera tusen miljarder tack för den höga aktieandelen.
Och om du inte blir övertygad av att det krävs ett fall på 56 procent, kan jag dra ett mer långsiktigt exempel: Om du vid ingången av 2000-talet hade satt 70 procent i vår aktiva förvaltning av norska aktier och 30 procent i vår likviditetsfond, skulle aktiemarknaden ha behövt falla med 92 procent innan du skulle haft anledning att ångra dig. Jag vågar påstå att det aldrig kommer att ske.
About the author
