Om du inte har upptäckt det: Nvidia har haft ett lysande år, och aktiekursen har nästan tredubblats. Vad som är ännu mer imponerande är att under de senaste 25 åren – bolaget börsnoterades i början av 1999 – har Nvidia haft en kumulativ avkastning på 131 500 procent, eller en genomsnittlig årlig avkastning på nästan 33,4 procent. Detta gör det till den mest lönsamma amerikanska aktien med mer än 20 års avkastningsdata, enligt ny forskning.
Denna forskning omfattar mer än 29.000 aktier som har varit föremål för offentlig handel någon gång under de 98 åren från december 1925. Den genomsnittliga slutliga avkastningen för dessa aktier är 22 840 procent, vilket innebär att en investerad dollar skulle ha vuxit till mer än 229 dollar. Eftersom aktier inte varar för evigt kan man inte automatiskt översätta detta till en årlig avkastning i procent, men jag kan tillägga att S&P 500 gav en genomsnittlig årlig avkastning på 10,2 procent under dessa 98 år.
Medianavkastningen var inte alls i närheten av 229 dollar. Tvärtom: Det var en förlust på 7,4 procent, eftersom nästan 52 procent av aktierna i databasen hade negativ avkastning. Låt det sjunka in: Den genomsnittliga aktien var mycket lönsam. Medianen gjorde en förlust.
Orsaken är naturligtvis aktier som Nvidia. Sådana himmelska siffror kompenserar för många förlustaktier. I tekniska termer kännetecknas aktieavkastningen av en mycket uttalad skevhet. Utfallsfördelningen liknar inte normalfördelningens klockkurva, utan svansen till höger är exceptionellt fet. Den innehåller ett förbluffande stort antal mycket höga avkastningar. Som till exempel Nvidia. Dessa aktier står följaktligen för mer än sin andel av den totala avkastningen.
Forskaren Hendrik Bessembinder har väckt uppståndelse med relaterad forskning som visar att ett förvånansvärt stort antal aktier inte har lyckats slå statsskuldväxlar på lång sikt. Här är slutsatsen i abstraktet, fritt översatt: En majoritet av aktierna har en buy-and-hold-avkastning som är lägre än en månads statsskuldväxlar. De fyra bästa procenten av bolagen står för hela avkastningen på den amerikanska aktiemarknaden sedan 1926, medan övriga aktier överlag har matchat statsskuldväxlar.
Detta är statistisk bias i praktiken. Ett sätt att se på det är att du måste vara mycket försiktig med dina aktieval. Aktier som väljs slumpmässigt kommer med största sannolikhet att ge dålig avkastning. En annan tolkning är att indexinvesteringar kan vara en lösning på det extremt svåra problemet att hitta rätt aktier. Vi är naturligtvis för den första tolkningen.
Det finns dock ett metodologiskt problem här som inte verkar ha beaktats. Antalet börsnoterade bolag förändras dramatiskt över tiden, med en topp i slutet av det senaste millenniet och en efterföljande nedgång. Vad händer om fler bolag noteras efter en bra handelsperiod och sedan går dåligt på en svagare marknad?
Så länge antalet börsbolag fluktuerar är de inte jämnt fördelade mellan bra och dåliga marknader. För att kontrollera effekten av detta har jag viktat månadsavkastningarna under perioden med det relativa antalet börsbolag. På så sätt har jag gett större vikt åt perioder med ett antal börsbolag över genomsnittet och vice versa.
I slutet av 1970-talet hade antalet börsnoterade bolag åttafaldigats (till en nivå högre än dagens). Och den viktade avkastningen låg långt under S&P 500. Förhållandet vände sedan något, men inte tillräckligt: Medan S&P 500 skulle ha förvandlat en 100-dollarsedel till nästan 94.000 dollar, låg det viktade indexet på 66.000. Den senare siffran är utan tvekan mer representativ för Bessembinders databas.
Så ja – det verkar som om fler bolag noterades före svagare perioder på börsen eller avnoterades före ytterligare uppgångar. Det bör man ha i åtanke innan man drar slutsatsen att medianaktien inte ger en positiv avkastning.
Den bredare slutsatsen om en skev marknad står sig fortfarande. På sätt och vis är det en logisk nödvändighet, eftersom en aktie bara kan förlora 100 procent av sitt värde, men stiga betydligt mer (utmärkt illustrerat av Nvidia).
Slutsatsen är tydlig, om än frestande att släppa i praktiken: Bygg en diversifierad portfölj. De positiva bidragsgivarna är färre än du tror.
About the author
