Under 2024 kommer det att hållas val som påverkar mer än 40 procent av världen, oavsett om vi räknar i termer av befolkning eller BNP, eller ungefär det dubbla om vi använder vikterna i MSCI:s världsindex. Det är mycket spänning kring det amerikanska presidentvalet, med två kandidater som inte har mycket gemensamt förutom hög ålder och låg tillit från stora grupper.
Hur påverkar detta aktiemarknaden? Det finns säkert viktigare infallsvinklar, men i min bransch finns det knappast några frågor som ställs oftare.
De flesta människor nöjer sig med att sammanfatta statistik. Till exempel har avkastningen i genomsnitt varit högre med en demokratisk än med en republikansk president i USA. Men det är bara en enkel sammanräkning av historiska siffror. Vad säger forskningen?
I ett nötskal: Den säger en hel del. Det råder ingen brist på forskning om kopplingen mellan politik och aktiemarknad. Det har t.ex. visat sig att aktiemarknaden reagerar på tecken på ett tydligare utfall i det kommande valet. Det är bara oklart om reaktionen är positiv eller negativ. Så då vet vi det.
Andra menar att politisk risk bör läggas till listan över kända riskfaktorer, i linje med prissättning, momentum och storlek. Åtminstone här finns det utrymme att kalla det risk. Men den kan minskas genom att investera i bolag med mer utlandsverksamhet.
Forskningen bekräftar också att volatiliteten på aktiemarknaden påverkas av förändringar i det politiska stödet före valet, och att den också ökar efteråt. Mer oväntade valresultat har en större inverkan. Hm. Kanske inte så oväntat?
Sedan finns det en twist som handlar om beta, det vill säga i vilken grad aktien fluktuerar med marknaden. Det kräver en del förklaring. Utgångspunkten i det här fallet är opinionsundersökningar om stödet för USA:s nuvarande president, så kallade presidential economic approval ratings (PEAR). Forskarna konstruerar ett index baserat på genomsnittet av olika opinionsundersökningar. Därefter beräknar de aktiernas beta mot detta index, ungefär på samma sätt som beta beräknas mot marknadsavkastningen.
Eftersom stödet för den sittande presidenten tenderar att vara högt när ekonomin går bra, kommer PEAR-index typiskt sett att vara procykliskt. Beräkningen tar hänsyn till olika makroekonomiska variabler, men det är ändå så att PEAR-index är högre och riskaversionen lägre när ekonomin går bra.
Överraskning, överraskning: Aktier med lågt PEAR-beta går mycket bättre än aktier med högt PEAR-beta. Och denna slutsats visar sig vara stark, oavsett mandatperiod och president. Det visar sig också i de andra G7-länderna, med signifikanta resultat för Kanada, Tyskland, Japan och Storbritannien, som alla har nära handelsförbindelser med USA. Den är också starkare i recessioner, då riskaversionen vanligtvis är ännu högre.
Det mest förvånande är väl att forskarna är förvånade. Det har ju varit känt i ett antal år att avkastningen på börsen faller med stigande beta, och jag har själv gjort årliga beräkningar som visar att samma sak gäller här hemma. Hur mycket det än står i läroböckerna att man ska förvänta sig högre avkastning när man tar mer risk, så har det i praktiken varit tvärtom. Jakten på de sexigaste aktierna gör att man missar en hel del tråkig lönsamhet. Jag tror att många förvaltare har insett detta för länge sedan, utan att bli förvånade över att forskarna bekräftar det.
Om du är mer intresserad av den politiska aspekten, kan du notera att marknaden också påverkar valen. När aktiemarknaden har gått bra, är stödet för den sittande presidenten högre i amerikanska län med högt deltagande på aktiemarknaden. Jag misstänker dock att även detta resultat kan arkiveras i "visste vi inte det"-lådan.
Och om du tycker att val är spännande, oavsett kopplingen till aktiemarknaden, kan jag rekommendera att du följer bookmakers snarare än opinionsundersökningar. Det är sedan länge bevisat att åsikter stämmer bättre om de backas upp av din egen plånbok.
Förresten – så är det med aktiemarknaden också.
About the author
